Daniel hade fått åka till sjukhuset idag förresten. Stackars man. Ååååh män! Nej jag ska inte byta ämne. Han hade fått ett sår infekterat och de var tvugna att sy det och grejer osv... Men vafan. Jag är så ledsen för hans skull.Känner mig lite ensam minsann. Rädd för morsan och Nocke, vill inte vara här. Kanske vara därför jag inte ville lämnas här. Att analysera sig själv och sitt beteende är nog inte så smart. Så jag ska sluta.

Försökte förgäves få Nordh att stanna här, bara liiiite till. Men det gick inte så bra. Jag kan ju inte hjälpa att han är så bekväm att sova på.Jag gillar män. De luktar så gott och de... de har ett sätt som gör mig knäsvag. Jag tycker om att bli lite knäsvag ibland. Get carried away. Känns bra.Men jag vet inte. Hur tillfreds jag än är och kommer bli med mig själv kommer tillvaron aldrig att rätta sig efter mina behov.

Nu har jag fått en reskompis på lunar som vill resa till Vietnam med mig. Det känns ju bra. En galen nittonåring vill ha mitt sällskap. Jag vill att Nordh ska komma snart, så jag får någonting att göra. När man faktiskt svarar på gästboksinlägg ifrån totala främlingar så anser jag att man är ganska så sysslolös. Men den där mannen verkade ganska trevlig ändå. Vi lyssnar på samma musik och ser på samma filmer och gillar samma festivaldelar och vi... vi skulle nog kunna ha riktigt roligt. Så han var värd att skriva lite med.Men jag vill fortfarande att Nordh ska komma. Jag saknar honom och bryr mig om honom. Och jag måste se till att han håller sig ifrån farliga människor och elaka... allt.Det var inte längesedan jag hade rött hår. Jag saknar det som fan, men det är gött att slippa vara orolig för att ens kläder och andras kläder och ens ansikte och allt ska gå och bli rosa så fort man rört vid det.Så jag dödar kallblodigt två flugor i en smäll och lägger upp en bild på både mig och Nordh och mitt röda hår. Briljant.

Intet nytt på Arbetsfronten. Det är synd att en ungdom som jag själv som verkligen vill arbeta inte kan få något jobb eftersom jag är "för ung" eller "för oerfaren". Egentligen betyder det väl "för mörkhårig" eller "för 'rebellisk'". Och jag kan anse mig själv vara både det ena och det andra.Men jag kommer aldrig att sluta vara på det sätt som gör mig tillfreds med hur jag är som person. Jag kommer fortsätta ha mitt hår i konstiga färger och frisyrer tills jag skulle känna mig tillfreds med att ha en mer dämpad frisyr. Men de här åren är uppmärksamhetens år. Se på mig, jag som inte kan någonting för att ingen låter mig lära! Se på mig, som aldrig kommer att få ett arbete eftersom jag inte har någon arbetslivserfarenhet! Se, hur jag kämpar mig igenom dagarna med meningslösa tidfördriv! Det är vi som slår ner pensionärer, rycker deras handväskor på Netto och det är vi som skapar ett kriminellt land. Vi är det dåliga umgänget - samhällets baksida. Eller är det inte så? Vill du säga emot mig? Be my guest!Det spelar ingen roll hur man ser ut eller vad man lyssnar på för musik, varenda person som är tillräckligt målmedveten har en kompetens och borde få en chans. Om de vill ha den.Och ja, jag är medveten om det rådande arbetslösheten och bostadsbristen. Och jag förstår att de som sitter i den positionen inte valt det själva. Men vi som KAN och vi som VILL, som har chansen, varför låter ingen oss ta den?Jag hatar samhället.

Oj oj, så var man på Mest aktiva bloggarna-listan...! Aaaaah... Det känns gött att inte ha så mycket till liv ändå. Även om det är typ någon plats på 40, men det gör ju ingenting.Nuuu... Vad skulle jag göra? Platsbanken. Ah.

Det blåser storm ute och vardagen kämpar hårdare och hårdare för att nå mitt rum och mitt liv. Men jag fortsätter att säga nej.Känner mig lite ond som får Nordh att komma hit i det här vädret, han är sjuk och allt. Men det är värt att plåga honom för en tid egen lycka. Så det så.Tänk om man orkat hyra en film. Jag tror att det är negativt för mig att sitta hemma så mycket som jag gjort i helgen. Det får mig att reflektera över allt jag gjort och framför allt borde göra. Samtidigt som det gör mig lat och vansinnig.Men den här dagen tar priset för tråkigaste dag någonsin.Antar att det löser sig det med.Ska kolla runt på platsbanken nu.

Oj oj oj, så tidigt ute jag känner mig. Det knakar i fönstren här och det verkar som om vardagen försöker tränga sig på. Ett ganska märkvärdigt vis att försöka på. Med tanke på tillståndet jag somnade i igår så borde jag inte vara vaken förrän om tre timmar. Men det här fungerar. Kropp och huvud fungerar som de ska och inga biverkningar har förekommit.Jag har också märkt under de senaste månaderna att jag, vid alkoholintag, finner mig själv tycka om vissa personer mer än vanligt. Och det är inte så att jag helt plötsligt älskar alla utan det är så att jag är på en jämn nivå med alla som när jag är nykter, förutom Nordh som jag tänker på lite extra och saknar lite extra. (Sen tänker jag på Charlie som fan, men det räknas inte med spöken.) Jag klarade gårdagen utan vidare pinsamheter och utan några utskällningar. Det var hur skönt som helst. Och välbehövligt. Men idag ska verkligheten komma ikapp igen som vanligt. Har min Korn-tröja på mig idag, eftersom jag sov i den. Jag har inte kommit längre liksom. Jag gillar Korn. De var helt underbara i Lisebergshallen! Liveband är helt underbart.Eftersom jag inte riktigt vaknat än märker ni nog att det jag skriver blir ganska osammanhängande. Men det är okej, jag är inte speciellt sammanhängande i verkligheten heller. Men jag kan få det att verka så i text. Så lögnare kan man kalla mig. Bedragare.